Är det något fel med att ha någon man älskar? Är man svag för att man har någon som står vid ens sida? Är dagens samhälle verkligen så vridet? Varför vågar ingen erkänna var skon egentligen klämmer?
Man ser det överallt. Man hör det överallt. Singel och fantastisk.
Samtidigt växer uppfattningen bara mer och mer om, att du är svag om du har någon, det är äckligt att vara kär. Direkt du släpper in någon i ditt liv, så blir du helt hjälplös.
Däremot är du stark om du klarar dig själv. Du är bättre om du klarar dig själv. Du är smartare och mår bättre om du klarar dig själv. Eller?
Se bara på kvinnorna i t.ex Sex and the city.. Dom pratar om att vara starka, självständiga och underbara. Samtidigt som dom inte gör annat än trånar efter kärlek. Efter någon att älska och bygga sin framtid med. Ändå fortsätter dom hålla upp fasaden om att dom har allt dom vill ha och behöver. Vad är det som är så svårt med att vara ärlig och erkänna sina drömmar och behov? Om inte för allmänheten, så iaf för dem själva? Tar verkligen sanningen så ont?
Själv anser jag att det är en styrka att klara sig själv. Men också en styrka att klara av att ge lite av sin kontroll åt någon annan och låta dem ta hand om en ibland. En styrka att våga chansa, våga släppa in någon i sitt liv.
Den största risken kan även bli den största succe'n någonsin !